Kronologi

Med varma hälsningar från den norra delen av ett pisskallt och snöhärjat Stockholm. Under ett flertal dagar nu har vinterns yrväder besvärat lokaltrafiken och ofredat dess pendlare och det är just under såna perioder som man verkligen avskyr att man har en timmes resväg till sitt jobb - även när snöstormen inte fuckat upp hela jävla buss- och tågtabellen! Från måndag till och med onsdag var jag dessutom tämligen sjuk*, så ni får en chans att gissa hur pass sugen jag var på att bege mig ut och trotsa naturkrafterna på vägen till jobbet redan på fredag. Har ni gjort er gissning? Är ni redo för svaret? Här kommer det: inte det minsta lilla jävla dugg.
*En förkylning som gjorde att jag hostade så hårt och kopiöst att jag fick bultande huvudvärk
 
Det har - i korthet - varit min vecka, mer eller mindre. Först sjukdom och sedan jobb fredag, lördag, söndag, måndag och idag (tisdag, följaktligen). I fredags skulle jag egentligen ha varit ledig, men jag blev ombedd att komma in och täcka upp för en kollega, som också dukat under för en förkylning och på måndagen fick jag dessutom jobba över en och en halv timme, vilket är en lagom trevlig överraskning när man har haft nattpasset och inte vill något hellre än att snubbla hem till sin egen säng för att kunna få igen den sömn som man aldrig får under ett nattpass med sovande jour.
 
Allvarligt talat; sovande jour hamnar fan på en internationell tio i topplista av rent och skärt bullshit! Det är bara ett närigt och skitstövligt* påhitt för att hålla ner kostnaderna på nattpersonalen, eftersom vaken nattjour ger väldigt bra betalt medan sovande nattjour ger piss rakt i örat. Men newsflash; man kan inte sova ett skit under ett sådant nattpass, eftersom man är i beredskapstillstånd, så man är ändå vaken så gott som hela natten!
*Om det ens är ett riktigt adjektiv, men i det här fallet känns det 100% äkta
 
Däremellan har jag även hunnit med att läsa ut en till bok, i enlighet med mitt nyårslöfte. Denna gång blev det "Så fungerar samhället" av Eric Ericson och Anders Bennysson. Ericson har jag läst tidigare, då böckerna "Brev till samhället", en samling som bäst kan beskrivas som busringningar fast med e-mail, och "Till vederbörande", en kortare samling med humorösa noveller och skrifter, så jag är bekant med hans form av satir, som växlar mellan absurd och löjlig. Den här boken är skriven mer som ett informationshäfte om en fiktionell värld där konsumism målas upp som nyckeln till det utopiska samhället, kryddat med inte alltför subtila kängor mot religiös fundamentalism. Allt som allt var den rolig, men bitvis upprepande, med en anstrykning av Aldous Huxley och Monty Python.
 
Illustrationerna av Fredrik Tjernström är, för övrigt, ett stort plus

Annars har jag faktiskt inte haft särskilt mycket för mig och i ärlighetens namn har jag faktiskt inte ens känt för att ha något för mig, så pass apatisk har jag varit. Apatisk är nog kanske inte riktigt rätt ord, för det antyder en viss likgiltighet och känslomässig förlamning, men jag har känt mig nere. Man kan krita upp det till ett flertal faktorer; det pissiga vädret, vintermörkret, de sena arbetstimmarna, osäkerheten inför min så kallade karriär inom stand up, etcetera. En annan stark faktor kan ha att göra med att jag snart fyller 30.
 
Fy fan...
 
Jag brukar inte vara den som är den, även om jag förr i världen har skämtat om att bli äldre och känna sig gammal, med skämt om Jurassic Park och så vidare, men denna gång har det faktiskt känts som en påtaglig verklighet, måhända på grund av det godtyckliga faktum att man byter från att vara tjugonågot till trettinågot, så på sätt och vis åldras man 10 år på endast en dag.
 
Kallblodigt...
 
Men mitt i allt gnäll och snyfteri bestämde jag mig för att skita i mina pessimistiska instinkter och gå stick i stäv mot min negativa läggning för att istället fira min 30-årsdag med en stor fest! Faktum är att jag inte minns att jag har haft en fest under hela mitt vuxna liv, varken på grund av födelsedagar eller i övrigt. På födelsedagar har jag bara haft en liten sammankomst av nära släktingar, förutom när jag fyllde 18, då vi hyrde gårdslokalen hos mina kusiner. Fast i ärlighetens namn minns jag inte den festen som direkt storslagen.
 
Den här gången har jag hyrt en gårdslokal där jag kommer att bjuda på mat, vin, öl, snacks, tårta, skoj och gammal hederlig dekadens. Jag har bjudit in såväl släktingar som vänner och jag hoppas att så många som möjligt kommer, så att jag kan fylla 30 like a boss! Jag håller fortfarande på och planerar vissa detaljer, i ett försök att göra kvällen så pass rolig som jag kan. Vuxna partylekar som rysk roulette eller knivslagsmål, kanske?
 
Välkommen till den oändliga festen som är mitt liv
 
Om det nu - mot förmodan - finns någon olycklig själ därute som jag har glömt att bjuda in och som gärna skulle vilja vara med och fira mina trettio år utan dödsbringande händelser så får ni helt enkelt höra av er till mig, så får jag avgöra ifall jag tycker tillräckligt mycket om er för att bjuda in er.
 
Thirty is the new black!


Kommentarer
Postat av: Arre

"Brev till samhället" har jag lyssnat på som ljudbok i ett av mina flertalet försök att sitta ner och göra något annat än att ha ångest eller stressa över saker jag måste göra (och sen få ångest av)

Ekonomin tryter (what else is new?) då två inplanerade större utgifter är vår dotters rum+barnvagn* och en styck resa** upp till Sthlm för ett bröllop jag ska var tärna på helgen 9-12 april och då vill jag ge dig en födelsedagspresent och en kram och min man kommer säkert ge dig ett välkomnande till 30-nåntingklubben, medan undertecknad självgott kan undvika denna klubb i 3 år till.

Nu återvänder jag till landet under täcket, då jag är hemma från jobbet idag med feber och hosta. Är typ lika sexig som Jabba the Hut. LOVING IT!***

*Känns som en dålig ursäkt att slänga in sin nyfödda i ett tomt rum för att vi prokrastinerat alla inköp, så vi får väl ta oss i kragen nu
**Förutom biljett, klänning till en höggravid kvinna, bröllopspresent, mat dessa dagar och bekväma skor innebär det även hundpensionat i ett par dagar till vår hund som antagligen är den största utgiften.
***Not so much.

Svar: Tråkigt att ni inte kan komma, men jag har full förståelse varför.
För övrigt må Jabba vara korpulent, men han har en lust for life, vilket ger honom en viss sex appeal, så det är bara att own the shit out of that bebismage!
Robin GG

2015-02-04 @ 09:07:30
URL: http://nouw.com/FruRataxes

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar: