Opus
Den här veckan har varit lång. Riktigt jävla lång. Eller, den har åtminstone känts som det på grund av att jag har jobbat varje dag, inklusive två nattpass samt en heldag på huvudkontoret i Solna. Det sistnämnda kallades för en planeringsdag, men piska min nakna röv med en död forell om det blev någon planering den dagen. Först var det fyra timmars genomgång av ett dokumentationsprogram, följt av tre timmar med värderingsövningar och däremellan lunch på ett ställe där jag åt en lasagne som var torr på utsidan och geggig på insidan. Lägg dessutom till att jag hade jobbat fram till 23:00 kvällen innan och inte kommit hem förrän vid halv ett så kan ni föreställa er hur pass alert jag var under den här dagen.
De senaste dagarna har varit särdeles mödofulla. Jag jobbade från 15:00 på fredag fram till 12:00 på lördag, sedan åkte jag hem till mitt kyffe i Märsta för en powernap, innan jag slängde in min sömndruckna kroppshydda i duschen, tassade tillbaka till pendeln, åkte bort till Ulriksdal där Markus hade 30-årsfest, drack och hade skoj så till den grad att jag nästan glömde bort att hålla koll på tiden så jag fick springa ner till stationen för att ta sista pendeln hem, blev bestulen en hel timmes sömn av maddafakkin' sommartid och zombielunkade sedan tillbaka till jobbet idag för ett pass från 12:30 till 20:30.
Det fantastiska är att jag inte ens dricker kaffe. Speed fungerar minst lika bra.
Det var för övrigt jävligt kul hos Markus. Dagen till ära hade resten av medlemmarna av det mytomspunna black metal-bandet Obehag* slagit sina kloka huvuden och magra plånböcker ihop för att köpa en present tillständig någon som snart ska flytta till Hornstull, nämligen ett startpaket för en hipster: IPA-bryggarkit, rutig skjorta samt skäggvax. Det talades om en hatt, men den uteblev på grund av tidsbrist.
*Däribland jag, dårå...
Istället fick Markus en extra present av mig, som jag hade gjort för ett par veckor sedan. Som man kan se i de senaste inläggen så har jag börjat med stencilporträtt och har till Markus hade jag gjort ett på ingen mindre än den forne kejsaren av svensk B-film; Mats Helge Olsson!
Röd bakgrund, så den matchar offeraltaret.
Detta är förresten ingen hipstergrej, utan snarare ett nördigt internskämt mellan mig och Markus. Ett väldigt lyckat sådant, eftersom han brast ut i skratt när jag lämnade över presenten. Under resten av kvällen stod även porträttet framför TVn i vardagsrummet och vakade misskundsamt över alla festdeltagare. Inte minst över mig, eftersom mitt lag dominerade introtävlingen senare under kvällen.
Markus är inte den enda som jag har gett bort porträtt till som present, även min yngre bror Tim och hans sambo fick porträtt av Håkan Hellström och Joakim Thåström i inflyttningspresent nyligen. Dessa var dock lite annorlunda, eftersom de inte är gjorda med spray, istället hade jag limmat stencilen ovanpå en bakgrund som bestod av deras respektive texter.
"Nu du, Jocke, ska jå berätta vaffö Götlaborg e bättre än Stockholm"
Jag har tidigare aldrig haft någon som helst begåvning när det gäller bildkonst, så nu när jag har funnit att stencilporträtt funkar för mig har fortsatt och gjort några fler tavlor till mig själv på senaste tiden. Den första blev på ännu en framliden humorlegend, nämligen Sam Kinison. Det ska erkännas; han var inte världens mest politisk korrekta eller empatiska komiker och personligen tycker jag att vissa av hans rutiner är lite väl homofobiska. Men det ändrar inte alls det faktum att han var brutalt rolig och hade en av de mest originella och oefterhärmliga stilarna i stand uphistorien.
Jag skulle faktiskt påstå att han är en av de komiker som har haft störst inflytande på mig som stand upkomiker, eftersom han lärde mig att en komikers största styrka är förmågan att kunna styra sin publik i den riktning man vill. Sam Kinison styrde inte bara publiken; han tog över den!
"Aaaaah! Aah-aah! Aaaaaah!" - Sam Kinison (1953 - 1992)
Trots att alla mina tidigare porträtt som jag har gjort till mig själv har föreställt framlidna humorlegender så blev nästa av en person varken är framliden eller komiker*, men icke desto mindre en legend. När jag nyligen bestämde mig för att testa på det här med stencilporträtt så antar jag att det egentligen bara var en tidsfråga innan jag gjorde ett porträtt av Tom Waits.
*Även om han onekligen har en skön humor
"There's no devil, just God when he's drunk" - Tom Waits (1949 - för evigt)
På tal om musik så bringar jag ännu fler goda nyheter till båda alla fans av Farfar Skrot; efter påsk kommer Farfar Skrot att släppa nytt material! Det är sant, nu i veckan kommer vi att åka till Dalarna för att spela in en EP och det kommer bli magiskt, det kommer bli episkt, det kommer bli omoget så till den grad att dagisbarn facepalmar sig med sina plastspadar! Så alla ni som längtat otåligt på att Farfar Skrot ska släppa nytt... får helt enkelt vänta en vecka till, men sen så jävlar!
Nu kanske ni undrar varför vi inte bara spelar in den hemma? Jo, för att vi bestämde oss för att det var dags för vår musik att sjunka till ännu lägre djup. Dalarna lät som rätt ställe för detta.
Nu ringer Göteborg, undrar vad de vill...?
