Ambivalens
Jag vill minnas att jag anmärkte hur pass långt det förra inlägget blev i förhållande till hur pass lite jag egentligen hade att förtälja samt att jag uttryckte en vag nyfikenhet över hur pass långt ett inlägg då jag faktiskt har något speciellt att kåsera om i så fall skulle bli. Ja, det får vi reda på nu, med tanke på att jag har flera punkter att ta upp i det här inlägget. Vi dyker väl ner i den första utan vidare omsvep.
Kort efter det senaste inlägget blev jag uppringd av ett LSS-boende där jag har sökt jobb. Jag kunde dock inte svara eftersom jag satt och sket var upptagen vid tillfället. De lämnade dock ett meddelande och bad mig ringa upp vid ett senare tillfälle, vilket jag även gjorde. Då svarade inte de*, men jag lämnade ett meddelande där jag informerade dem om att jag var intresserad och att jag gärna kommer på intervju, bara de hör av sig och lämnar ett datum och en tid. Nöjd över denna lilla framgång i mitt liv - som annars verkar gå i uppförsbacke mestadelen av tiden - bestämde jag mig för att fira genom att bjuda mig själv på lunchbuffé på den asiatiska restaurangen nere på gatan.
*Tydligen satt även de och sket upptagna med något annat
Ge upp kyckling; du har ingen chans mot mitt Kung Fu grip of frosseri!
Nu kanske det finns några fördomsfulla vulvalöss därute som anser att det är sorgligt att en vuxen man går ner på en asiatisk restaurang och äter mol allena, men så är inte fallet. Helt och hållet. För det första så var det lunchbuffé och inte middag med levande ljus, för det andra så är lunchbuffén på det stället jävligt god och för det tredje så gav det mig en ursäkt att få utöva mina "äta med pinnar"-skillz. Nu kanske samma vulvalöss tycker att det är sorgligt med en man som skryter med en sådan, till synes, meningslös talang och jag är förvisso benägen att hålla med dem. Men, kära vulvalöss, försök sätta er in i min situation, så kommer ni snart förstå att när en man är så pass talanglös som jag så tar man vara på det lilla man har.
Med det flyktiga och högst relativa begreppet "talang" menar jag en egenskap som kräver övning att behärska och som någon annan än din egen mamma skulle ge dig beröm för. I just det här fallet handlar det om en "talang" som över en miljard människor utövar bättre än mig varje dag utan att ens försöka.
Jag var förresten på intervjun hos LSS-boendet idag. Det verkar vara ett okej jobb som boendestödjare, tyvärr inte 100%, men vi får se hur det blir. Jag vet faktiskt inte hur intervjun gick, det kunde ha gått åt båda hållen känner jag och ifall livet har lärt mig någonting så är det att den känslan nästan uteslutande innebär att det har gått käpprätt åt helvete.
I fredags var jag iväg med Markus till Uppsala för att se Magnus Betnér och SoranIsmail i deras stand upshow "En skam för Sverige". Jag måste erkänna att även om jag är ett stort fan av Soran så har jag alltid haft lite svårt för Magnus, eftersom jag tycker att mycket av hans rutiner går ut på att sparka in öppna dörrar och att ersätta riktiga punchlines med arga imperativ som "håll käften!" och "dra åt helvete!", men i vilket fall som helst såg jag fram emot att få umgås själv med Markus, något som jag inte tror att vi gjort mer än fem gånger sedan högstadiet.
Soran Ismail (jag lovar; det är han) briljerar på scenen
Det blev en kväll som var både jävligt trevlig och jävligt rolig. Inte nog med att Soran fick mig att skratta mig hes var 30e sekund, jag blev dessutom positivt överraskad av Magnus, speciellt skämten som han drog på sin egen bekostnad. Självklart var det också kul att hänga med Markus, vilket jag hoppas att även han tyckte - även om jag gnällde osedvanligt mycket över jobbet som jag inte ens har längre.
Jag såg förresten även en film regisserad av Denis Villenueve - som även gjorde den fantastiska thrillern "Prisoners" - med Jake Gyllenhaal som hette "Enemy", baserad på nobelpristagaren José Saramagos bok "Dubbelgångaren" och jag måste tyvärr säga att jag kände att den var både pretentiös och misogyn. Karaktärerna är inte konsekventa, spindelmetaforen är amatörmässig (en kvinna förvandlas till och med till en spindel), Isabella Rossellini är grovt underanvänd i sin nästan intetsägande roll, soundtracket låter som något taget från "CSI" och "twisten" med vigselringen tillför endast ett ytterligare lager av kvinnoförakt. Som ljuspunkter kan dock nämnas fotot, de extremt stämningsfulla urbana miljöerna samt skådespelarprestationerna från Jake Gyllenhaal och Melanie Laurent, som gör det mesta av sina roller.
I lördags var jag bortbjuden hem till makarna Bergvall på middag, tillsammans med några andra personer i deras bekantskapskrets. Det bjöds på ostschnitzel med potatisgratäng och rucola samt glass (däribland tobleroneglass!) som efterrätt. Trevligt sällskap ingick självklart i middagen och jag måste säga att jag kände mig tämligen stolt över mig själv på vägen hem ifrån denna begivenhet, eftersom jag själv ofta inte är trevligt sällskap, på grund av min blyghet, osäkerhet och generella pessimism, vilket jag alltför ofta har försökt bota med ett självmedicinerat intag av alkoholhaltiga drycker. Denna lördagskväll lyckades jag dock båda låta bli spriten och lyckades vara både trevlig och rolig - trots att jag drog fler skämt om homosexuellt nekrofiliska gräsänder än vad jag ens trodde var möjligt*. I mitt försvar var det dock inte jag som förde ämnet på tal och för er som känner till Stefan och hans förmåga att starta udda konversationer så kan jag säga att det faktiskt inte var hans fel heller, utan det var en gäst tillstädes som hade läst en artikel om ämnet.
*100% sanning!
Allt har dessvärre inte varit skoj och skratt, När jag hade kommit hem ifrån makarna Bergvall i lördags så visade det sig att skärmen på min mobiltelefon hade spruckit, av någon jävla anledning. Denna spricka - som var betydligt mindre omfattande än vad jag har sett på andra fungerade telefoner - omöjliggjorde hela touchscreenfunktionen på min mobil, vilket innebar att jag inte kunde göra något med det förutom att stänga av och på skärmen. Jag kollade på kvittot och det stod något kryptiskt angående försäkring men utlovade en garanti enligt Svea rikes lag, så dagen efter for jag iväg till butiken som jag hade köpt den ifrån och bad om hjälp. De sade "Du har ingen försäkring och garantin täcker inte sprickor i skärmen". Mina alternativ var därmed att låta dem skicka telefonen på lagning - och vem vet hur jävla lång tid det hade tagit - och pröjsat för alla kostnader eller lämna in telefonen på lagning själv. Eller ge fan i mobiltelefoner och istället köpa en gammal kobratelefon, en 5km lång förlängningssladd och en ask Bregott (man vet ju aldrig hur mycket friktion man behöver). Jag tog den således till en reparatör själv och i slutändan fick jag en oväntad (och oönskad) utgift på 1400:- den här månaden. Arsel!
Dessutom fick jag två brev från A-kassan samma dag som jag skulle till Uppsala och se på "En skam för Sverige". På det ena stod det att jag inte hade fyllt i min anmälan ordentligt samt att jag inte har skickat in något intyg för vad jag arbetat med ett halvår innandess att jag ens gick med i a-kassan, som om det på något sätt är relevant och på den andra stod det att arbetsgivarintyget som jag hade skickat in inte var ordentligt ifyllt heller. Enligt dessa brev så var varken anmälan eller intyget ifyllda alls*, fastän jag kunde bevisa att detta var en lögn, i och med att jag hade tagit kopior på båda papprena innan jag postade dem. Jag ringde dem så fort jag kunde och då förklarade de att min anmälan saknade information på en punkt och mitt intyg saknade information på två punkter. När jag frågade varför de skickat tillbaka båda papprena och påstått att de knappt var ifyllda istället för att understryka vilka områden som hade förbisetts så sa de bara "det är så vi gör". Sedan betygade de att det var oerhört jävla viktigt att jag kan fixa fram intyg från fem månader innan jag gick med i a-kassan. Jag berättade att jag hade pluggat heltid dessa månader och fick då veta att jag i så fall måste skicka in både intyg från universitetet samt en blankett som ska vara ifylld av mig och sedan - eftersom denna tid därmed inte anses relevant - skicka in arbetsintyg från innan min studieperiod. Arsel 2!
*Inte ens mitt namn
Jag har fan aldrig känt mig självmordsbenägen på riktigt, men det är just sånt här som får mig att förstå tjusningen med det hela.
Frestande, n'est-ce pas?
Jag menar; vad har man egentligen att förlora? I allra värsta fall så finns det faktiskt ett liv efter detta, vilket innebär att man automatiskt hamnar i helvetet, eftersom självmord är en synd. Men i helvetet är de åtminstone konsekventa! Redan vid ingången står det "Lämna allt hopp, ni som går över tröskeln" så då vet du åtminstone redan från dag 1 att du inte har något annat att se fram emot än demonisk analskändning i all evighet. Tror du verkligen att du skulle komma så skonsamt undan ifall demonisk analskändning var en del av jordelivet?
I så fall skulle du få ett statligt erbjudande från Försäkringskassan om att slippa den demoniska analskändningen, så länge du skickar in den rätta blanketten innan kvartalet är slut. Du gör självklart ditt bästa för att slippa undan den demoniska analskändningen tillräckligt länge för att få tag i en blankett, fylla i den och posta den med tillbörligt porto. Två och en halv veckor senare får du svar från Försäkringskassan om att du även måste skicka in intyg från demonen som har analskändat dig under de senaste sex månaderna och inte fan bryr de sig om ifall du endast har haft din nuvarande analskändande demon i två månader; det är upp till dig att hitta din före detta analskändande demon och be honom om ett intyg också. Sedan är det ju tyvärr så att analskändande demoner inte vet något om något annat än att analskända, vilket innefattar skrivkunnighet, så det bästa du kan få från dem i form av en namnteckning är ett "X" av träckblandat ringmuskelblod som de skrivit med kuken. Flera veckor efter att du har skickat in allt detta - och att tidfristen har förfallit - får du ytterligare svar från Försäkringskassan där de informerar dig om att de absolut inte godtar detta "X" som en signatur och istället överväger att dra dig inför rätta för urkundsförfalskning, vilket i så fall skulle resultera i 8 månaders demonisk testikeltuggning.
Kanske får du istället för denna sanktion erbjudande om att gå en kurs hos Arbesförmedlingen en gång i veckan i tio veckor, så att du kan öva dig på att bli en fullt funktionell medborgare trots dessa demoniska analskändningar och självklart nappar du, eftersom de utlovar dig en timme i veckan utan demonisk analskändning. När du kommer dit så visar det sig att du ska delta i en massa skrivövningar samtidigt som du blir utsatt för simulerad demonisk analskändning, för att bättra på din simultan- och koncentrationsförmåga. Efter tio veckor får du sedan besked om att du kommer at bli underkänd på grund av alltför skakig handstil. Du försöker skylla på den demoniska analskändningen, men Arbetsförmedlingen säger att den endast var simulerad och räknar ut att du således är skyldig tio timmar proper demonisk analskändning i skuld plus ränta, vilket då kommer att rundas av uppåt till två timmar demonisk dubbelanalskändning under hela augusti månad.
Nå ja, det var allt för den här gången. Men som en liten disclaimer vill jag inflika att jag hoppas att alla är införstådda med humorn i den här bloggen, även om den kan verka mörk eller galgaktig.
