Nivellering
Det har faktiskt hunnit hända en hel del sedan jag uppdaterade den här bloggen senast, även fast det inte var mer än blott och bart 6 dagar sedan. Kanske inte på en så pass grandios skala att man skulle kunna göra en matiné a lá Indiana Jones baserad på dem, men det har väl aldrig hindrat mig ifrån att tillhandahålla internet med hyperboliska - för att inte tala om svulstiga - referat över mina eskapader? Nej, så; ta ett djupt andetag så djupdyker vi ner i min självbespeglande värld!
Först och främst vill jag dock bara få sagt att jag var på julklappsjakt i lördags och kan numera stolt* kungöra att jag har införskaffat två stycken lysande presenter. Eftersom jag inte vill förstöra överraskningen för recipienterna till dessa klappar så kan jag dessvärre inte gå avslöja något just nu, hur mycket jag än önskar att jag kunde, men ni kan tro mig på mitt ord när jag säger att jag definitivt kommer att yppa mer om dessa presenter tätt efter jul. Allvarligt; det hade ni också gjort.
*Snarare "självbelåtet", om jag ska vara ärlig...
Men nu till de verkliga nyheterna; jag har haft två stycken standupgig den här veckan; i måndags var jag inbokad på Andralång Comedy i Göteborg* och igår var jag inbokad för ännu ett gig på Big Ben i Stockholm. Jag har inte varit i Göteborg sedan i mars och i ärlighetens namn så har jag faktiskt inte känt tillstymmelsen av ett sug efter att åka tillbaka dit på sistone heller. Men när jag såg att man kunde boka in sig för gig via Standupbokaren så tänkte jag att det kunde vara en bra idé. Man blir ju inte en namnkunnig komiker genom enbart uppträda på ett och samma ställe. Så i söndags pallrade jag mig upp okristligt tidigt på morgonen för att hinna med tåget med den billigaste biljetten som jag kunde få tag i.
*För övrigt klubben där jag gjorde min standupdebut i januari
Ett foto som rättmätigt speglar mitt sinnestillstånd under tågfärden ner
Väl på plats var en man i 25-årsåldern med skepparkrans rökandes en pipa det första som jag fick syn på; var inte detta Göteborg så är jag guldmedaljör i getskändning! Men i vilket fall som helst var klockan nu cirka 12:30 och planen var att jag skulle slagga på John Båt*s soffa söndag och måndag, för att sedan vända på klacken och åka hem igen på tisdag, med ett tåg som hade utlovat ankomst till Stockholms centralstation klockan 19:00, vilket innebar att jag skulle få lägga på ett extra kol för att hinna ner till Big Ben innan klockan 19:30 - förutsatt att det inte blev några förseningar i tågtrafiken! Men mer om det senare...
*En vän till mig, som även är en briljant musiker
Varenda gång jag är i Göteborg så dras jag först och främst - likt en präst avsatt från sitt ämbete till dagiset närmast Systembolaget - till Movieline*. Eftersom jag är en gigantisk filmnörd så kan jag lätt spendera över en timme i den butiken helt vankelmodig över vilka filmer jag ska lägga till i min samling*. Jag plockar i regel på mig film för runt 800 spänn innan jag tvingar mig själv att lägga tillbaka några titlar för att få ner prisnivån till något mer förskonande för plånboken*. Det kan låta som om jag får betalt för att göra reklam för dem, men så är icke fallet. Som sagt så är jag en gigantisk filmnörd och när man i egenskap av en sådan stöter på något som idag är så pass sällsynt som en filmbutik med ett gigantiskt utbud och rimliga priser så ser jag det som min plikt att få ut informationen till samhället, pro bono!
*Denna gång var inget undantag
Köp dig en film och bjud på ett flin
Denna gång bestämde jag mig för att köpa skräckfilmsklassikern "Hajen" (steelcase edition!), Federico Fellinis självadresserade kärleksbrev "8½", Bernardo Bertoluccis mastodontepos "1900", den galghumoristiska skandalfilmen "Brakfesten" samt en film som jag har letat efter i flera år och nu äntligen har lyckats lägga vantarna på: John Carpenters kultförklarade satirskräckis "They live"! Efter det att jag kom hem ifrån giget på Big Ben igår så slog jag mig ner framför TV:n och tog mig en titt på den sistnämnda filmen. Lakoniskt beskrivet så är det en omåttligt övertydlig satir över hur media styr och underkuvar medel- arbetar- och underklassen, med rymdmonster som extra krydda. Och ja; det är exakt lika awesome som det låter! Lägg därefter till att filmen både innehåller en hela 5 minuter (!) lång street fight mellan Roddy Piper och Keith David och repliken "I have come here to chew bubblegum and kick ass... and I'm all out of bubblegum!".
Men detta om detta; jag gick vidare till John Båt och som vanligt så var det jävligt kul att hänga med honom. Han spelade upp musik som han har jobbat på under den senaste tiden och vi satt och spånade idéer till en humoristisk* julkalender som vi kom på för några år sedan, men som kvickt föll i glömska. En aning esoteriskt kan jag säga att jag kommer att ha frasen "24-timmarsställe som aldrig stänger; de e najs!" på hjärnan i flera veckor.
*Beroende på hur man tolkar ordet "humor"
Dagen efter sov jag ganska länge, med tanke på att det var tämligen svårt att sova bekvämt på soffan, men när jag väl vaknade så spenderade jag flera timmar i Johns lägenhet med att repa in kvällens rutin*. Jag lämnade även lägenheten med gott om tid att avvara, för att få frisk luft och förhoppningsvis komma in i en lugn sinnesstämning. När jag väl klampade in på On Stage så märkte jag att det inte hade varit till överdrivet stor nytta; jag var nämligen lika nervös och skakig som vanligt. Det blev inte mycket bättre av att Filip - som sköter Andralång comedy - berättade att jag var först ut på scen.
*Som var helt nyskriven och aldrig testad på en publik
Lite Ed Hopper över det hela, inte sant?
Jag fick även veta att Petrina Karlsson var där för att uppträda, vilket absolut inte hade stått på Standupbokaren. Helt plötsligt kändes jag mig lite mer nöjd över att gå på först, med tanke på att jag åtminstone slipper vara den stackars olyckliga själen som måste följa henne. Hon är nämligen så jävla rolig att det inte finns en chans i helvete att min nyskrivna rutin kommer att mäta sig med något som hon kommer att dra.
Showen drog igång och efter en osedvanligt kort inledning av konferencieren Filip så kallades jag upp på scenen. Jag måste erkänna att jag inte är nöjd med resultatet. Visst fick jag en del skratt från publiken, men inte alls lika decibelstarka som jag hade hoppats på. Jag fick förstås en del ryggdunkar från de andra komikerna - däribland Petrina - men skeptisk och osäker som jag är så har jag svårt att avgöra ifall dessa var uppriktiga eller endast uppmuntrande. John var dock uppriktig på ett sätt som endast en riktig vän kan vara och sa "Du knöt ihop det bra på slutet med en go' poäng, men resten var väl inte så jättebra". Hampus* hann inte till On Stage i tid till att se mitt uppträdande, så han hade följaktligen inga åsikter. Det var dock jävligt kul att träffa honom igen och få en chans att se honom köra standup igen, vilket alltid är lika roligt. Jag kanske borde testa rutinen någon annanstans innan jag skrotar den, den kanske helt enkelt innehöll för få ordvitsar för Göteborg?
*Hampus Algotsson, en komiker tillika standupentrepenör som jag lärde känna när jag började med standup
Petrina var - naturligtvis - fullständigt hilarious!
"Har ni hört den om zebran hos optikern...?"
Efteråt var det i alla fall dags att dra ut i natten. Först slog jag och John följe med en två personer, varav den ena hade gjort sin standupdebut under kvällen, men de pinnade hem relativt tidigt. Sedan träffade vi på en klasskamrat till John och hennes väninna på Brygghuset, men även de gick hem ganska kort efter att vi hade anslutit oss*. Men jag har alltid hållit fast vid att Göteborg är en stad som aldrig missunnar sina besökare ett udda människomöte. Denna gång var inget undantag!
*Jag börjar ana ett tema här
När Brygghuset väl stängde så träffade vi på en skäggbeprydd man i keps precis vid Järntorget som vi började prata med, ända fram till klockan var 4 på morgonen. Trots att ha talat med honom under en så pass ansenlig tid så kan jag bara konstatera två saker om honom; han var väldigt duktig på att freestyla och han var en av de största topparna* som jag någonsin har träffat. För varje berättelse eller anekdot som jag - eller någon annan tillstädes för den delen - drog så hade han minst tre på lager att toppa med.
*En som ständigt måste trumfa andras historier och påstående med något ännu värre
Jag berättade att jag varit arbetslös under en tid, han kontrade med att han har varit miljonär och sumpat alla sina pengar vid 4 olika tillfällen. Jag berättade att jag uppträtt tillsammans med Al Pitcher och Nour El Refai, han kontrade med att han var nära vän med Mårten Andersson och Simon Gärdenfors*. Jag berättade att jag hade sovit på en obekväm soffa föregående natt, han kontrade med att han hade delat säng med tre kvinnor föregående natt och råkat kissa ner dem i sömnen. Snubben hade dessutom med sig sin hype man/gimp, som han vände sig till då och då med orden "Visst är det så?", varpå killen pliktskyldigt och utan inlevelse betygade "Ja, så är det".
*Känd från hiphopprojekten Las Palmas och Far & Son, även serietecknare och komiker
Från vänster till höger: Topparen, hans man servant och John Båt
Jag fick för övrigt chansen att visa bilden här ovan för Simon, eftersom han uppträdde på Big Ben igår, och han sa att han förvisso kände igen killen, men kunde inte komma på riktigt vem det var. "Nära vän", you say?
Sedan lyckades vi fastna i rundsnack med en etiopisk taxichaufför på 7Eleven, så vi var inte hemma förrän klockan halv sex på morgonen. Jag försökte sova så jävla länge jag bara kunde, eftersom jag visste att jag behövde tågresan hem för att gå igenom min rutin till Big Ben i andanom, eftersom jag skulle bli tvungen att jäkta iväg så fort tåget rullat in på stationen. Som en bakfull gengångare stolpade jag igenom pissregnet i Blöteborg för att hinna med tåget tillbaka hem. Jag kan avslöja att det inte blev överdrivet mycket repeterande på tåget, utan mestadels debilt blängande ut i utrymmet mellan här och där. Självklart varvat med oro över förseningar i tågtrafiken, vilket skulle ha fuckat upp allt!
Jag lyckades hålla mig tillräckligt mycket vid medvetande för att hålla koll på att tåget rullade in till Stockholms centralstation på utsatt tid och bestämde mig för att helt sonika öva in rutinen på vägen till Big Ben, eftersom jag - som nämnt i ett tidigare inlägg - turligt nog inte sticker ut överdrivet mycket i Stockholm som en skäggig och groggy kuf som mumlar halvhögt för sig själv. Jag hade även vissa förhoppningar på att jag skulle få börja relativt sent, för att få extra tid att förbereda mig. Vilket jag även fick.
Dodes'ka-den, dodes'ka-den, dodes'ka-den...
Väl på plats träffade jag Tomas Bonderud*, som återigen berömde mig för mitt senaste gig på Big Ben. Jonas Strandberg anslöt sig strax och jag tyckte det skulle bli jävligt kul att uppträda tillsammans med honom för första gången sedan i januari. Dock kändes det inte lika hett att behöva gå på efter en så pass grym komiker som Simon Gärdenfors, men som tur var var det både en paus samt två komiker mellan hans uppträdande och mitt. Till slut var det dock dags för mig att inta scenen, denna gång med en helt annan rutin än den jag hade dragit i Göteborg, och jag gjorde vad jag kunde för att glömma bort gårdagens publik och fokusera mig på kvällens uppträdande.
*Mannen bakom Big Ben Standup Comedy
Jag kan lugnt säga att det gick jävligt mycket bättre än vad det hade gjort i Göteborg. Publiken var på bra humör, hängde med i referenserna och jag fick till och med några spontana applåder. Jag är inte helt säker på ifall jag valde att avsluta med rätt skämt, eftersom folk nästan satte skrattet i halsen*. Men jag fick åtminstone en stark reaktion, vilket kan vara bra i sig eftersom man gör ett intryck. Förhoppningsvis inte av avsky och förakt, men så pass illa kan det omöjligen ha varit.
*Det är ju faktiskt ett av de mest makabra skämten som jag har
Jonas absolverar publiken med det gudomliga ljuset. Och asgrym standup!
Efter showen stötte jag och Jonas återigen ihop med Tomas, som gav oss båda beröm. Han sa att jag verkligen har talang och att jag borde försöka boka in mig på så många gig som möjligt. Sedan sa han att jag borde ha en sak i åtanke för när jag blir känd. Jag önskar att jag kunde komma ihåg vad fan det var, för jag zonade ut ganska rejält efter det orden "När du blir känd...". Inte "om"; "när"! Detta från snubben som driver en av Stockholms största standupklubbar, där många av dagens stjärnor på den svenska komikerhimlen har startat sina karriärer! En blyg och osäker halvjugge från det lilla pisshålet Märsta kan fan få hybris för mycket mindre!
Sedan tog jag den långa pendelresan hem till min ungkarlsetta i den nordligaste utkanten av Stockholms län och åt billiga nudlar framför "They live" i kalsongerna, innan det var dags att sova inför dagens pass på mitt jobb som boendestödjare på ett serviceboende. En ödmjukande kombination av vardagshändelser.
PS. Extra credd till John Båt, som tog bilden av mig på Andralång comedy. DS.
PPS. Mina (hittills) kommande gig på Big Ben är 25/11 (tillsammans med ovannämnde Hampus Algotsson!) och 14/12 DDS.
Låter som du hade en ganska bra helg ändå..i Göteborg. Synd att jag ej var uppe. Jag älskar hänga på movieline i Göteborg och brukar alltid komma ut med alldeles för mycket för min plånbok...
hoppas du o jag o tobbe kan träffas o ha en "kul kväll" ihop nån gång snacka film o livetspussel....! kram maria